Tänk dig ett tidsfönster där du fördelar uppmärksamheten mellan dåtid, nutid och framtid. Åsa Nilsonne, som har beskrivit modellen, menar att vi ofta fördelar uppmärksamheten på ett sätt som gör det svårare än nödvändigt att hantera livet och använda tiden som vi vill.
Låt oss starta med ett exempel: Carl fördelar 80 % av tankarna om sin hälsa på dåtiden, 10 % på nuet och 10 % på framtiden. Han har märkt att han börjat flåsa alltmer när han går uppför trappor och är medveten om att han nog skulle må bra av tappa några kilon. Men när han väl står där på lördagsförmiddagen och överväger en motionsrunda så är det som att han blockeras av sina minnen av tidigare försök till livsstilsförändringar. Varför har jag inte tagit tag i detta tidigare? Nu känns det för sent, jag har ju aldrig lyckats hålla ut tidigare, varför skulle det fungera den här gången? När han sneglar ut genom köksfönstret ser det dessutom lite blåsigt ut, så han beslutar sig för att skjuta motionsrundan till morgondagen och slår sig ner vid köksbordet med tidningen.
Låt oss också se på Karin. Imorgon ska hon på ett viktigt möte, och 80 % av hennes uppmärksamhet är riktad mot framtiden. Hon sitter vid middagsbordet med familjen och är inte riktigt närvarande. Hon kan bara inte släppa tankarna på mötet. Tänk om jag säger något plumpt. Det vore likt mig. Tänk om vi inte kommer överens? Hur ska jag då hantera konsekvenserna? Senare när hon ska sova har hon svårt att släppa de stressfyllda tankarna och komma till ro.
Hur ser det ut för dig?
Skriv ned några saker som du gjort de senaste dagarna.
Det kan vara allt från en motionsrunda eller kvällsmiddag till ett projekt eller ett viktigt samtal. Var ärlig mot dig själv och ange med linjalen hur du fördelade din uppmärksamhet på dåtiden/nuet/framtiden.
